Efter en trevlig kväll i goda vänners lag med god mat och väldigt gott vin cyklade jag hem sent i fredagskväll.
Vid ett villaområde trampade jag förbi en dam med lös dvärgpudel.
Trampmotståndet blev plötsligt tyngre när dvärgpudeln bet sig fast i mitt byxben och hängde kvar där trots att jag cyklade.
En kamphund??!
Hundägaren vrålade att jag skulle stanna – noll koll alltså.
Det var ju inte så speciellt lustigt att cykla omkring med en hund på det viset – så jag stannade. Hundj-eln vägrade släppa taget.
Jag vet inte om det var en akut kärlekstörst eller raka motsatsen för hunden men för mig var det något nytt.
”Damen med hunden” var inte nykter och det märktes tydligt att situationen var svår. Hon försökte med olika fullständigt meningslösa kommando få hunden att öppna käften och släppa mitt byxben.
Jag tittade på hunden, tittade på damen, tittade på hunden igen och kände min goa matvinstämning avdunsta likt älvorna vid insjön när solen stiger upp.
Tog fram min arga, auktoritära, allomvetande ”sjuksköterskestil” och vrålade till hundj-eln: släpp för h-e!! O det gjorde den.
Avslutade den nya bekantskapen med stirrande blick och: du och hunden borde gå på kurs. Dam-h-tet hade inte ens vett att be om ursäkt.
Var det en kamphund jag mötte?
En liten vit sak med tofsar både här och där som under hela sitt liv fått göra precis som den vill.
Ämnet är ju aktuellt med tanke på att KD vill förbjuda kamphundar och jag är väldigt osäker på vad ordet innebär.
Enligt djurskyddsförordningen är kamphundar hundar som har extremt stor kamplust, blir lätt retade och biter, bara med svårighet kan förmås avbryta ett angrepp och har en benägenhet att rikta sitt kampintresse mot människor eller andra hundar.
Då var det en kamphund jag mötte.
Det har tydligen ingenting med ras att göra.
Det är hundägarna det gäller!!
Inte vill väl KD förbjuda dvärgpudlar?
Galenskaparnas Claes Eriksson fyller 60 år i dag. Ett stort grattis!!
Jag har placerat min blogg i Stockholm på bloggkartan.se!
