Mitt andra besök i Egypten var lite bättre planerat än mitt första. Bland annat hade jag kontaktat en då existerande kvinnogrupp för att få en bättre bild av kvinnornas situation.
Genom kvinnogruppen fick jag kontakter och erfarenheter som jag aldrig annars hade fått.

Jag umgicks mycket med tre kvinnor och deras frisinnade bröder. För att smälta in bättre och inte bemötas som turist samt få tillgång till annars ”låsta rum” bestämde vi att jag skulle använda burka. Det blev en erfarenhet må jag säga.

Att få på burkan var lätt, det är som att hoppa in i ett trångt enmanstält.
Det första man upptäcker: vart tog världen vägen! för synfältet minskas till kikarsikte. Allt som inte är rakt framför dig försvinner. Även fötterna. För att se var de sätts ner måste du luta dig fram och så går inte en normal kvinna i Egypten.
Det andra som märks väldigt tydligt är att luften som man nyss andats ut andas man in igen. Efter två minuter är hjärnan full med koldioxid och svimfärdig. För att överleva en promenad runt kvarteret inhämtades ”tekniken”, dvs man fladdrar lite med nedre delen av burkan för ”luftombyte” och man memorerar kikarsiktets bild så att en viss trygghet infinner sig när fötterna sätts ner.
Mina kära ”systrar” berättade (skrattande) att jag på min första ”burkapromenad” såg ut som en sjömans första dag på land efter år till havs med ständiga stormvindar. Gunglikt, svajande och trevande.

På min tredje ”burkadag” åkte vi buss. Då upptäckte jag att argumentet för burkan att slippa sexuella trakasserier bara är skitprat. Min rumpa har aldrig blivit så tafsad på som vid denna busstur.
När vi nått önskad hållplats steg ”systrarna” av bussen först och möttes av sina föräldrar. När pappan fick syn på mig och mitt oerhört klumpiga avstigande vitnade hans ansikte och han började dra i sin fru och döttrar. Han såg en självmordsbombare och ville rädda sin familj. Hade han burit på sitt tjänstevapen hade han skjutit först och frågat sedan. Och jag hade varit död.
Det fick mig naturligtvis att tänka till. På återresan låg burkan i en plastpåse.

Burkan har varit aktuell i flera europeiska länder, inte minst Belgien och Frankrike som är på väg mot ett förbud. Diskussioner pågår i Norge och Nederländerna. Spanien har sagt nej till förbud medan det i Syrien är förbjudet för kvinnliga studenter på universiteten att täcka ansiktet.

För de allra flesta västerlänningar innebär burkan förtryck.
För många av kvinnorna som bär burka upplevs den som frihet medan andra upplever ofrihet och tvång.
Burkan skapar reaktioner. Själv är jag kluven. Jag avskyr plagget men vem är jag att bestämma vilka kläder andra ska bära.

Vad tycker du?

Safety Tips for Single Women Traveling to the Middle East
Afghan women swap burqas for police uniforms

Jag har placerat min blogg i Stockholm på bloggkartan.se!