Efter veckans turbulens blir det en dag med stängd dator.

Vädret är inte lockande för långpromenad men ”med rätt kläder inget dåligt väder”.
Ska ta årets första promenad till Skogskyrkogården, hälsa på Greta (Garbo) och se om hennes kulle är grön eller vit. Stanna till hos arkitekt Gunnar Asplund och skänka en tacksamhetens tanke över hans rogivande arkitektoniska verk. Och där vid minneslunden går tankarna till Eyvind Johnson och Ivar Lo-Johansson vars aska spreds ut och när träden på samma sätt som deras böcker när människans själ. ”Här är det rofyllt att vara”, ord från en sångtext fast jag minns inte av vem.

Fick ett brev via kontakformuläret.
En person blev väldigt arg över
1: ”din beskrivning av orten Bjästa som en illaluktande flugskit”.
Det var inte orten jag beskrev, det var vad mobben gjorde orten till. I mina ögon.
2: ” du beskriver prästen som en empatibefriad präst trots att han är väldigt omtyckt på orten”.
Jag kan bara utgå från vad jag såg vid intervjun och det empatilösa intryck han gav när det gällde flickorna, medan pojken fick hela hans uppmärksamhet och omtanke.
Jag känner inte honom och jag vet inte varför han låste sin själ, där, framför kameran. Men det gjorde han!

Vill du nå den modiga, Amanda, finns hennes länk i länklistan!
Önska er alla en bra vecka utan svensk ”hederskultur”!

PS  Det har visat sig att namnen på våldtäktsmannen (”Oscar”) och flickorna (”Linnea” och ”Jennifer”) har uppfattats som deras riktiga namn vilket lett till att en skolkamrat till ”Linnea” som heter Oscar utpekats som våldtäktsman och tvingats lämna Bjästa på grund av alla hatuttryck.
Namnen är fingerade och det är beklagligt att SVT inte kontrollerade namnvalet  före sändning. DS