I Kabul ligger en liten park som heter Women’s Park. Den återinvigdes några år efter talibanregimens fall och bevakas av beväpnade vakter och omges med höga stenmurar.
Parken är en fristad för kvinnor.
Efter tillstånd av maken släpps kvinnorna av utanför murarna och när grinden passerats ömsar kvinnorna burkan.
En oas mitt i krigets och förtryckets helvete.
Här känner sig kvinnorna säkra för en stund.
Kvinnorna kan promenera, idrotta, slå sig ner i gräset och ostört handla åt sig själv och barnen i butiker som ägs av kvinnor.
Vänner kan ses, klagomål på männen framföras, barnen och sista avsnittet av Afghan Idol diskuteras och ögonen 
svärtas av kol.
Mest populär är parken på helgerna då mörkt frisläppt hår fladdrar i vinden och blir nästan böljlikt.
Det är Indiens egenföretagarförening Women’s Association SEWA som driver parken och gett kvinnorna en efterlängtad om än kort frihet.
SEWA har också inrättat ett utbildningscentrum för mödrar och döttrar vars klassrum har utsikt över parken och kvinnor ges
möjlighet att lära sig sömnad och driva ekologiskt jordbruk.
Kvinnorna utgör mer än hälften av Afghanistans befolkning trots detta syns sällan kvinnor offentligt.
Rädslan för militanta islamistiska grupper är stor och hoten är många.
Inte minst på landsbygden men även i huvudstaden.
Skönhetssalongen Nabat i centrala Kabul drivs av Sarah sedan sex år och besöken av beväpnade män har varit flera med hot om att spränga lokalen om hon inte självmant stänger den.
Hoten har gett henne magsmärtor men hon fortsätter ha öppet.
Modet är ofattbart stort!
Senaste