När jag var barn fick killar guldstjärnor då gamla tanter hjälptes över gatan.
För att i dag få samma credit ska kärringen helst slås ihjäl.
När jag var barn fick man lära sig visa respekt för alla människor.
I dag ska människor ”förtjäna” respekt. (Vad som nu menas med det.)
När jag var barn blev det ibland slagsmål. När en av slagskämparna låg ner fanns det en vinnare och slagsmålet var slut.
Idag sparkar killarna, gärna ett helt gäng, på det liggande offret i huvudet.
När jag var barn lekte alla med lego och leksaksaffären hade ingen tjej- eller killavdelning.
I dag är allt uppdelat mellan rosa och blått, mjukt och hårt.
När jag var tonåring visste killarna att studier var nödvändiga för att uppnå drömmar.
I dag har tjejerna nästan helt tagit över på studiefronten och killarna vill inte framstå som ”läslusar”.
När jag var tonåring gick jag hem sent/tidigt utan rädsla för våld eller våldtäkt.
I dag måste tjejer/kvinnor noggrant välja väg eller ta taxi hem (ej svartaxi).

När jag var tonåring passerade jag många killgäng.
I dag tar jag en omväg av självbevarelsedrift.
När jag var tonåring fanns det goda, omtänksamma manliga förebilder.
Vad finns i dag? Rambotyper?
Var det bättre förr?
Nej, bara mer respektfullt, mindre våldsbenäget och förstörelselustan var inte så utbredd.
För att generalisera: Vad är det som förändrat killarna till korkade, brölande, destruktiva machotyper?
Jag har placerat min blogg i Stockholm på bloggkartan.se!











