Syrror som beordrades arbeta under julhelgen på Universitetssjukhuset i Linköping fick som tack en extra ersättning på 440 kronor.
En läkare som hoppade in och jobbade extra under julnatten fick den angenäma summan 30 000 kronor.
30 000 för en natt!!
Det är bra betalt.

Som alltid när det gäller STORA ersättningar följer man ingångna avtal – denna gång är det ett avtal mellan landsting och läkarfack.
Det avtalet ger läkare dubbel ersättning när man hoppar in med kort varsel. Dessutom får läkare SEX gånger sin timlön under julhelger. Slutsumman för en natt blir då 30 000 kronor.
En sjuksköterska har 97 kronor i ob-ersättning på storhelger.

Varje landsting har en fast summa årligen att röra sig med.
För att en läkare ska få 30 000 i ersättning för en natt måste alla andra stå tillbaka.
Samma sak när det gäller stafettläkare som är otroligt dyra.
Landstingen är naturligtvis medvetna om detta men gör inget åt det.

Hur kan Läkarfacket förhandla sig till så stora/bra förmåner medan Vårdförbundet ständigt misslyckas se till att medlemmarna får en skälig grundlön?

I slutet av 80-talet gick jag som sjuksköterskeelev på ett universitetssjukhus.
Det dåvarande Svenska hälso- och sjukvårdens tjänstemannaförbund (SHSTF) (numera Vårdförbundet) med Inger Ohlsson som ordförande (1986-94) eldade upp Sveriges sjuksköterskor och inledde en storstrejk. Stridsandan var hög.
Men som alltid slutade det med i stort sett ingenting och landets ssk var oerhört besvikna.
Inger Ohlsson var däremot stolt för bland annat infördes ”individuell lönesättning” med resultat att manliga syrror per automatik fick större ingångslöner och syrror som arbetat i många år fick se sig förbisprungna av nyutbildade lönemässigt.
Enda sättet att öka lönen (då! nu?) var att byta avdelning eller sjukhus.

Varje gång sjuksköterskorna strejkar slutar det med att SKL är nöjda med slutavtalet medan besvikelsen är stor bland syrrorna.
Uruselt fack?

Inger Ohlsson blev sedan ordförande för TCO (1994-99).
Hon behövde inte ens förhandla om sin lön – styrelsen hade bestämt att 40 000? eller 50 000? var skälig lön. Hon gifte sig sedan med dåvarande generaldirektören för Socialstyrelsen Claes Örtendahl (1989-1998) och jag minns fortfarande den fasa som gick genom läkarkåren: Nu kommer sjuksköterskorna att få all makt.
Maktgalenhet gör som bekant hjärnor dimmiga!

Uppdatering 12 januari
AB: ”Vi tvingas jobba för ingenting”

Jag har placerat min blogg i Stockholm på bloggkartan.se!

Rosa Bandet

Årets insamling har börjat. Stöd forskningen för bröstcancer!!

Om du har några kronor över – klicka här.

Eller skicka ett sms.

SMS:a BESEGRA 5648 till 72988 för att skänka 50 kr till insamlingen.
Om du skriver in ditt namn efter insamlingens idnummer (5648) kommer det att synas på gåvan.
Annars blir din gåva presenterad som anonym.
Exempel: BESEGRA 5648 Johan Ek

Hit går pengarna!

Jag har placerat min blogg i Stockholm på bloggkartan.se!

Är du en ”Doktor Jekyll- och Mrs Hyde kvinna” en vecka före mens?
Då är du inte ensam!
80 procent av alla fertila kvinnor lider av PMS.
De flesta lindrigt medan ca fem procent har sådana besvär att det påverkar vardagen i form av humörsvängningar, trötthet, depression, huvudvärk, vattenansamling och ångest.

Vania Moore Briones (Dokumentär Redaktionen/Sveriges Radio) har gjort ”PMS-monstret” där hon pratar med fyra kvinnor som lider av svår PMS.

”Jag skriker år ICA-kassörskan, jag skriker på mitt barn. Jag har till och med slagit en före detta arbetskamrat. Och mår jättedåligt av det.” Så säger en av kvinnorna i programmet.

Finns det bot och lindring? Du kan få lite tips om du lyssnar!

”PMS-monstret” sänds i P1 på söndag (18 september) klockan 15.03.
Reprisen sänds lördag 24/9 klockan 20.03.

Du kan läsa mer om PMS och hur jag löste problemet.

Jag har placerat min blogg i Stockholm på bloggkartan.se!

Någonting väsnas utanför mitt fönster, plirar lite yrvaket, förvirrat och upptäcker att det är en ambulanshelikopter. Den ska just till att landa, på taket i huskroppen mitt över salen på Huddinge sjukhus där jag befinner mig sedan ett par dagar tillbaka. Vem är patienten tänker jag, en kvinna, man, pojke eller flicka. En olycka en hjärt- eller hjärninfarkt. Min sal eller avdelning på neurologen är så högt belägen att jag kan se taket. Ser hur en dörr slås upp kan ana ett springande intensivvårdsteam.
Upptäcker att jag ler och att jag per automatik håller tummarna. Varför ler jag? Jo, vis av min egen helt nya erfaren av att bli akut omhändertagen och få det bästa tänkbara uppställning, vård och omsorg man kan tänka sig. Så vet jag att patienten vara vem det vara vill, kommer att få tillgång till det absolut bästa svensk sjukvård har att erbjuda. Betalar gärna min skatt för att ”vem som helst” ska få den vård den behöver. Droppet, drippar i den takt som det ska och jag kollar mina blågula armar och tänker må nu infarten och venen hålla som den ska, men vet ju att nattsyrran kollar.

Nå, till saken!

Vi läser om hur människor blir illa och nonchalant bemötta på våra vårdcentraler och sjukhusakuter, vilket gör att många t.ex. jag inte vill utsättas i onödan. Kvinna 62 år med dubbelseende, lite tryck över bröstet och yrsel. ”OK, man borde väl ta sig tid o gå till en optiker” tänkte ”nattugglan” då hon för 5:e gången drabbades och hade fullt upp att med ett öga i taget ta sig hem med hunden för att som vanligt åka in till jobbet. (Vem kan vara utan en tjänstekvinna som leder ett projekt?) Begreppet SVB-kärring är ju väl känt. (Sveda Värk Bränn). Men OK, det blev inget jobb den dagen. Skärpte till mig, fanns ju med redan 1994 då kunskap och diskussioner kom igång om kvinnors annorlunda och speciella symtom vid hjärtinfarkt. Folkhälsoinstitutet producerade en film och själv intervjuade jag Agneta Dreber dåvarande borgarråd i Sthlm. All forskning hade ju bedrivits av män på män och den kvinnliga symtomen ansågs precis som kvinnor i allmänhet vara avvikande.

”Nattugglan” mitt alter ego är väl ganska lik andra ”nattugglor”- kvinnor som är väldigt duktiga på att vara rädd om andra men beter sig som ”puckon” när det gäller sig själva.

Ett samtal till vårdcentralen dagen efter ledde genast till en akut tid, några tim senare befann jag mig på akuten, Huddinge Sjukhus. Hjärtläkare, EKG, scanning, neurolog, blodprov osv. Inläggning för observation väntade. Lite omtumlade hade ju tänkt, – äsch de skickar väl hem mig igen om det inte är allt för ”jävligt”. Det blev en 7 dagars lång resa, det slarvades inte med något. Datortomografi, magnetröntgen, scanning av halspulsorder, akut ögonundersökning, blodprover och ryggmärgsprov.
Tre engagerade läkare vid varje rond som ägnade med minst 15 min, sjuksyrror som fanns runt omkring mig, gav mig mat småpratade, kollade mitt fallande blodtryck. Personal som förtjänar höjd lön och status, då de mer eller mindre ”sliter häcken av sig” för att rädda liv och lindra sjukdomar.

Glädjande nog observerar jag och hör att min ”rumskamrat” en äldre dam, änka sedan två år blir lika väl och omtänksamt bemött, eller den 87 åriga mannen som blir en senare ”rumskamrat”. Numer blandar man könen utifrån plats. Helt OK, kändes bara lite ovanligt. Man var också noga med hygienen, såväl, patienter, besökare och personal spritade sig vid in och utgång till salarna och avdelningen. Toaletterna var rena och väl städade.

Med detta inlägg vill jag inte på något sätt förneka att människor har blivit hemskickat, nonchalerade vilket kan ha lett till döden eller allvarlig skada. Men vill gärna berätta och tro att de är fler som undantag än som regel.

Mitt budskap till Moderaterna är – Glöm det där med ett 5:e skatteavdrag för löntagare, privata sjukförsäkringar, effektivitet, besparingar, privatiseringar osv. Jag är varken rik eller berömd och troligtvis var inte mina ”rumskamrater” så heller. Men vi fick professionell vård och den omsorg vi behövde.