En fick 440 kronor i extra ersättning, en annan 30 000.
Posted by admin | Posted in Kvinnor/sjukvård | Posted on 11-01-2012
4
Syrror som beordrades arbeta under julhelgen på Universitetssjukhuset i Linköping fick som tack en extra ersättning på 440 kronor.
En läkare som hoppade in och jobbade extra under julnatten fick den angenäma summan 30 000 kronor.
30 000 för en natt!!
Det är bra betalt.
Som alltid när det gäller STORA ersättningar följer man ingångna avtal – denna gång är det ett avtal mellan landsting och läkarfack.
Det avtalet ger läkare dubbel ersättning när man hoppar in med kort varsel. Dessutom får läkare SEX gånger sin timlön under julhelger. Slutsumman för en natt blir då 30 000 kronor.
En sjuksköterska har 97 kronor i ob-ersättning på storhelger.
Varje landsting har en fast summa årligen att röra sig med.
För att en läkare ska få 30 000 i ersättning för en natt måste alla andra stå tillbaka.
Samma sak när det gäller stafettläkare som är otroligt dyra.
Landstingen är naturligtvis medvetna om detta men gör inget åt det.
Hur kan Läkarfacket förhandla sig till så stora/bra förmåner medan Vårdförbundet ständigt misslyckas se till att medlemmarna får en skälig grundlön?
I slutet av 80-talet gick jag som sjuksköterskeelev på ett universitetssjukhus.
Det dåvarande Svenska hälso- och sjukvårdens tjänstemannaförbund (SHSTF) (numera Vårdförbundet) med Inger Ohlsson som ordförande (1986-94) eldade upp Sveriges sjuksköterskor och inledde en storstrejk. Stridsandan var hög.
Men som alltid slutade det med i stort sett ingenting och landets ssk var oerhört besvikna.
Inger Ohlsson var däremot stolt för bland annat infördes ”individuell lönesättning” med resultat att manliga syrror per automatik fick större ingångslöner och syrror som arbetat i många år fick se sig förbisprungna av nyutbildade lönemässigt.
Enda sättet att öka lönen (då! nu?) var att byta avdelning eller sjukhus.
Varje gång sjuksköterskorna strejkar slutar det med att SKL är nöjda med slutavtalet medan besvikelsen är stor bland syrrorna.
Uruselt fack?
Inger Ohlsson blev sedan ordförande för TCO (1994-99).
Hon behövde inte ens förhandla om sin lön – styrelsen hade bestämt att 40 000? eller 50 000? var skälig lön. Hon gifte sig sedan med dåvarande generaldirektören för Socialstyrelsen Claes Örtendahl (1989-1998) och jag minns fortfarande den fasa som gick genom läkarkåren: Nu kommer sjuksköterskorna att få all makt.
Maktgalenhet gör som bekant hjärnor dimmiga!
Uppdatering 12 januari
AB: ”Vi tvingas jobba för ingenting”
Jag har placerat min blogg i Stockholm på bloggkartan.se!









