I går bestämde jag mig för att cykla in till stan.
(Stan, det är Södermalm).
Längs vägen finns en cykelbana som ”underlättar och skyddar”.
Efter nån km kommer jag till Svedmyra där det finns en stor rondell.
Till vänster om mig finns gångbana och till höger gata och rondell. Gående på gångbanan måste alltså korsa cykelbanan för att nå gata och övergångsställe.
Framför mig på gångbanan gick ett ungt par med barnvagn. (Jag har varit med om samma situation många gånger förut så bromsen används för att minska farten).
Utan att föräldrarna ser sig för körs barnvagnen ut i cykelbanan fem-sex meter framför mig. För att undvika kollision (det går människor bakom barnvagnsparet och det finns ett gult räcke längs med högerkanten) används både bromsar och fot i backen, det finns ingenstans att ta vägen.
Jag hörs, foten i backen, och blir ”synlig” för paret när jag lyckats stanna en halv meter från barnvagnen. Pappan blev rädd (av naturliga skäl) och minst sagt arg. Svordomar och omdöme om mig som person följde. Så säger han: ”du ser väl att vi har barnvagn”.
Att köra barnvagn innebär tydligen att man i hjärnan konstruerat en oskriven lag om att alla andra har väjningsplikt oavsett eget beteende.
Skit i och se dig för, kör ut barnvagnen i ett körfält och andra trafikanter ska per automatik stanna.
Jag är så gammaldags och omodern, med bestämd åsikt om att man först ska vrida huvudet hö/ vä eller vä/hö beroende på var man befinner sig, öppna ögonen, trafik på gång?, inte!, därefter tar man klivet med eller utan barnvagn, att den osande kritiken inte lämnade några andra spår än detta inlägg.
Hänsyn, försiktighet, vänlighet, omtanke är en sällsynt vara i dagens Sverige. Det är JAG som gäller. Människor är till och med beredda att riskera sina barn för hävdandet av JAGET.
Konsekvenserna finns att beskåda på sjukhus och rättsläkarstation.
För min del är det hög tid att ansöka om plats på Naturhistoriska museet som levande fossil!
PS Igår hände följande: Rumäniens diktator Nicolae Ceausescu och hans hustru Elena såg åter dagens ljus efter att ha varit nedgrävda på militärkyrkogården Ghencea i huvudstaden Bukarest sedan i slutet av 1989. Det var parets tre barn som ville försäkra sig om vem som låg i gravarna och DNA-prov togs på kropparna.
Hade det berömda paret fått bestämma hade det blivit återuppståndelse från de döda. DS.
Jag har placerat min blogg i Stockholm på bloggkartan.se!