Archive for » mars, 2010 «

Prestige – dagens ämne

En åklagare, en kriminalkommisarie, en psykoterapeut ville göra karriär. De tog patent på en psykpatient, gjorde honom till seriemördare och blev rikskändisar.
En professor sålde sin själ och gjorde om träbit till mänskligt ben och rikskändisarna fick ett ”riktigt bevis” som höll i domstolen.

Psykoterapeuten har mig veterligen tystnat, kanske på grund av tystnadsplikten.
kriminalkommisarien och åklagaren hävdar att de inga fel gjort – att de är säkra på domstolens utslag och prestigen har fått två nya, rikskända ansikten.
Professorn vandrar sedan några dagar  i skammens land. Om det vore rätt och riktigt borde förordnandet dras tillbaka, för vem tusan vill ha en professor som inte kan skilja på trä och ben. Han kan väl söka en ny professur inom ämnet mytologi!

8 april : Jag hade fel. Det är två professorer inblandade. Benbiten bestod av trä, lim och syntetmaterial. Vissa säljer sig billigt för äran att vara delaktig i fällandet av en ”seriemördare”. Vetenskapligt bedrägeri är den rätta benämningen.

Mammografi är enligt en ny dansk studie onödigt. Det finns ingen skillnad vad det gäller dödstalet för screenade kvinnor och icke screenade.
Socialstyrelsen hävdar att regelbunden mammografi minskar dödligheten med 24 procent efter att ha studerat en rad svenska studier.
Vad ska man tro på?
Forskarvärlden är som bekant oerhört prestigefylld.
Och prestigejakt kan leda till fel slutsats. Det finns det bevis! på.
Handlar det om att kvinnor ska känna en falsk trygghet?
Kan det vara skälet till att männens prostata inte screenas?

Jag har inget förtroende för socialstyrelsen.
Tänker på J som i jude (pass) , lobotomeringar, steriliseringar, ”amfetaminforskning” som gjorde människor till missbrukare, labbläkaren i Göteborg som fick sitt liv förstört.
En myndighet fylld med Prestige? Precis som en åklagare och en kriminalkommisarie!
 

Jag har placerat min blogg i Stockholmbloggkartan.se!

Rita Colwell: Stockholm Water Price 2010

Rita Colwell, född 1934 i Massachusetts, har tilldelats Stockholm Water Price 2010 för sin livslånga kamp mot kolera.

Motivering:  ”Colwells många nyskapande bidrag till att finna en lösning på världens vattenproblem och vattenrelaterade folkhälsoproblem, i synnerhet hennes arbete med att förhindra spridningen av kolera, är av avgörande global betydelse.”

Hon är professor vid University of Maryland och Bloomberg School of Public Health vid John Hopkins University.

Hennes forskning om kolera var kontroversiell redan för 20-25 år sedan, i dag finns slutsatserna i alla läroböcker. Tack vare denna kvinna vet vi mycket mer om hur vi kan förebygga vattenbruna infektionssjukdomar och förhindra spridningen av kolera.
Men som vanligt saknas resurser att realisera kunskapen. Många miljoner människor har i dag inte tillgång till rent vatten. Det som är självklart för oss.

WaterAid Sverige bildades i juni 2009 och dess ordförande är Jan Eliasson, f.d. utrikesminister och ordförande i FNs generalförsamling.

Liv eller död, vem bestämmer?

Mitt arbete har gett mig åtskilliga tillfällen att tänka på livet och döden. Som sjukvårdsbiträde blev det mycket vak vid dödsbäddar. Som undersköterska förändrades det inte nämnvärt.
När sjuksköterskeexamen var avklarad förändrades naturligtvis arbetsuppgifterna och ansvaret blev så mycket större.
Inte minst när det gäller anhöriga till döende/döda.
Min syn var/är följande: anhöriga ska lämna sjukhuset med ”glädje” över att personalen gjorde allt de kunde!
För den döde och för den anhörige.
När jag skriver glädje – trots utgången – så betyder det känsla av trygghet, vetskap om djup omtanke och mänskligt stöd.

Mina bästa stunder inom sjukvården är när jag sitter vid en dödsbädd. Att bara sitta tyst, filosofera om livet och den egna döden, vad det innebär, att se mig själv som död, ger hissnande insikter. Känslomässiga sådana.

Tidigare dödsrädslor arbetas bort och bemötandet kan fördjupas.

Har genom åren sett ett ofantligt lidande. Som en självklar följd kommer tankarna om hur jag vill ha det om plågorna blir för stora och prognosen är dålig. Det är ju bara jag som kan avgöra min livskvalitet, vad jag kan acceptera eller inte. De beslut som fattas baseras på min livserfarenhet och kunskap och eftersom jag är vuxen ska besluten respekteras. I livet eller inför döden.

Om jag skulle hamna i en situation där plågorna var oerhörde, fysiska eller psykiska och prognosen var dålig så är det för mig självklart att valet blir döden. Döden är bara en punkt, ett slut. Vi föds och vi dör. Inget nytt under solen eller skrämmande!

Nu har en 31-årig kvinna, förlamad med dålig prognos begärt att få dö under värdiga förhållanden medan hennes hjärna är i behåll. Hon lider av en allvarlig neurologisk sjukdom, som gradvis gör hennes hälsotillstånd sämre. Hon är bunden till en respirator. Sex år har gått, sex år har hon haft på sig att nå fram till ett beslut vad som är bäst utifrån hennes livserfarenhet.

Naturligtvis ska hon få dö på det sätt som hon vill, med läkemedel för att somna och därefter ska respiratorn stängas av.

Nu måste Socialstyrelsen fatta en beslut. De ska trampa in i en annan människas beslutsförmåga och fälla ett avgörande om kvinnans beslut är rätt eller fel.
Vad kommer dessa pappersvändare att komma fram till?
Vilket beslut vill DU att de ska fatta?

Länk till artikel i AB
Vad de politiska partierna tycker / AB
Socialministern har svängt – lite

Vera Simonsson – 2009 års Kvinnliga Äventyrare

Baffin Babes, en fantastisk svensknorsk kvartett som består av Vera Simonsson, hennes syster Emma, norskorna Ingebjørg Tollefsen och Kristin Folsland Olsen, skidade mellan platserna Qikiqtarjuak och Pond Inlet på ön Baffin Island (världens femte största ö) i nordöstra Kanada.
Under 80 dagar avverkades 1 200 kilometer i

Baffin Babes

Lånad bild

ibland 40 graders kyla med två hundar och varsin 120 kilo tung packning på pulka.
Till frukost åt tjejerna en jätteportion havregrynsgröt (4 dl) blandad med frukt och matolja. Under dagen blev det choklad, nötter och proteinkakor. På kvällen dubbla portioner frystorkad mat.
Ooo jag hade velat vara med!

I lördags mottog Vera Simonsson utmärkelsen ”2009 års Kvinnliga Äventyrare” på friluftsmässan i Älvsjö. Motiveringen till utmärkelsen var bl.a. ”Deras äventyr visar att du inte behöver vara en skäggig man i anorak för att utföra de mest imponerande utmaningarna.”

vera

Vera, lånad bild

Nej, just det!

Vera Simonsson är uppvuxen i Härnösand i en äkta naturfamilj som spenderar all fritid ute i naturen.Efter en handbollskarriär reste hon till Norge för studier i bl.a. Lofoten. Hon är nu skid- och hundspanns-guide, glaciärinstruktör, föredragshållare och skribent. Hennes arbetsplats är på Svalbard där hon också är bosatt.

Sommaren 2006 korsades Svalbard på skidor – från Sörkapp i söder till Verlegenhuken i norr – en tur på 550 kilometer.
Ooo jag hade velat vara med.

Vera är färdledare för PolarQuest på Svalbard sedan flera säsonger och har även lett resor till Antarktis, Sydgeorgien, Falklandsöarna, Namibia, Botswana och Zambia.

Vera Simonssons hemsida
Vera Simonsson på Facebook

Amun Abdullahi Mohamed får Politkovskajapriset

Hon uppmanas dagligen att sluta som journalist. Enligt sina landsmän (somalier) är hon en förrädare som drar skam över svensksomalierna.

Hon har hotats och blivit misshandlad. Men inget stoppar Muhamed från att fortsätta avslöja känsliga ämnen.

Hon arbetar på Sveriges Radio International och gör radioprogram på somaliska men hennes grävande har gjort att flera av hennes reportage sänts  i Ekot.

Genom Muhamed har vi bl.a. fått veta att flyktingar bränner sina handflator för att utplåna sina fingeravtryck och att somaliska tjejer är överrepresenterade  i abortstatistiken.

Publicist-klubben har tilldelat Muhamed Politkovskajapriset med motivering:
”Naivt trodde vi att slaget om yttrandefriheten var vunnet i Sverige. Det var fel. Amun Abdullahi Mohamed utkämpar det med mod och stor skicklighet varje arbetsdag.”

Hon flydde från kriget i Somalia, kom till Umeå där hon stannade i ett år för att sedan flytta till Rinkeby där hon bott i tio år. Hon anser att hon inte behöver surfa på internet för grävande, hon promenerar i Rinkeby och informationen kommer till henne.

Hon är en mycket värdig vinnare! Fruntimmersbloggen gratulerar!

Här finns en intervju
Du kan få kontakt med henne på Facebook

Jag har placerat min blogg i Stockholmbloggkartan.se!

Margot och Ann-Marie i FN:s tjänst

Två svenska kvinnor finns numera på höga poster inom FN.
Margot Wallström som särskild representant för en nyinrättad tjänst med uppgift att genomföra FN:s resolution 1820 om sexuellt våld i krigsdrabbade länder och Ann-Marie Orler som på Internationella kvinnodagen blev utsedd till chef för FN-polisen. Hon kommer därmed att basa över 12 867 poliser från 90 nationer i 15 FN-fredsoperationer. Hon var tidigare biträdande chef.

I Kongo pågår sedan 14 år ett brutalt krig . I östra Kongo använder de båda stridande parterna, FDLR-gerillan och regeringssoldaterna våldtäkt som krigsstrategi. Ingen vet exakt hur många kvinnor som blivit våldtagna men siffror på 200 000 nämns ofta i massmedia. Personalen på Panzisjukhuset räknar med att gerillan står bakom 80 procent och regeringssoldaterna de resterande 20. Personalen har också sett att det sexuella våldet har förvärrats.

I december 2009 kom Human Rights Watchs rapport där det kunde styrkas att regeringssoldaterna utfört flera massakrar och att våldtäkt utförs på de kvinnor som påstås stödja gerillan.

FN-personalen är medveten om vad som pågår och ändå samarbetar de med mördare och våldtäktsmän.
FN-insatsen i Kongo är ett totalfiasko.

Inte minst beroende på att FN-personal, poliser och folk från Folke Bernadotteakademin som ska skydda, utnyttjar kvinnor sexuellt. Det är förbjudet att ha sexuella relationer men varför bry sig när chefer / polisen vänder bort blicken eller slår dövörat till.
Hyckleriet kring fredsinsatsen kan inte bli större.

Jag hoppas innerligt att Margot och Ann-Marie agerar för att förändra till det bättre för Kongos kvinnor!

Länk till AB-artikel

Förmögna genom slaveriverksamhet

På listan över världens mest förmögna återfinns två svenska familjeföretag, H&M och IKEA.
Båda företag, vars ägare skapat sina enorma förmögenheter genom att göra upphandlingar i, för det mesta asiatiska länder där arbetsvillkoren är slavliknande, rättigheterna noll, arbetsdagarna många och långa, och naturligtvis lönerna är mycket låga.
Ingen inom familjerna Kamprad och Persson skulle acceptera att själva arbeta under samma slaveriliknande villkor.
Men det går alldeles utmärkt att tjäna pengar. Inga samvetskval där inte!
Hyckleri, girighet och likgiltighet blir orden för dagen.

Ställer jag krav måste jag själv leva upp till dem! I annat fall hycklar jag.

Under de sista 15 åren har inga inköp gjorts i ovanstående butiker plus några till med samma policy.
Men det är svårt att hitta alternativ! Alldeles för svårt!
Önskar att det finns mycket mer av ”svensktillverkade” alternativ så att inköp kan stödja svensk arbetsmarknad även om varorna blir dyrare.

- På elfte plats återfinns Ikeas ägare Ingvar Kamprad med familj med 23 miljarder dollar.
- H & M:s huvudägare Stefan Persson ligger på 13:e plats med 22,4 miljarder dollar.
(Antalet kvinnor på listan har ökat till 89 jämfört med 72 förra året).

Länk till AB artikel

Jag har placerat min blogg i Stockholmbloggkartan.se!

”Matilda var död i 17 minuter”

stod att läsa i Aftonbladet för en tid sedan. Artikeln är skriven av Anna Björe och delar av den finns att läsa på deras hemsida. Om man vill läsa hela artikeln tvingas man bli ”plusmedlem”, dvs betala.

Jag kunde utläsa att Matilda, 23 år, ramlade av sin häst och att hennes hjärta stannade. I 17 minuter.

Det betyder att det någon fanns på plats som hade sinnesnärvaro nog att mäta tiden och att starta hjärtlungräddning (HLR) d.v.s blåsa in luft i hennes lungor och komprimera bröstkorgen för att få hjärtat att pumpa blod och tillfredsställa, framförallt hjärnans behov av syrgas.

Var Matilda död? NEJ!!
Hon var medvetslös.
Därför vaknade Matilda upp och kunde så småningom informera Anna Björe om händelsen.

Vi har ett lagstadgat dödsbegrepp som säger att när hjärnan är död är människan död.
Människan är alltså inte död för att hjärtat står still (tidigare dödsbegrepp). Hon/han är medvetslös! och djupet på medvetslöshet kan mätas med en neurologisk undersökning.

Vi kan inte vara lite eller mycket döda. Antingen lever vi eller så är vi döda.
Det finns ingen människa på denna planet som varit död och sedan vaknat upp igen oavsett vad som står i tidningen eller tyvärr, ibland sägs till anhöriga av behandlande läkare.
Har uppvaknandet skett har människorna varit medvetslösa . Kanske har läkaren gjort en felbedömning eller inte kan skilja på det gamla och nya dödsbegreppet. Det sistnämnda är inget ovanligt då de som är mest utbildade också är de som är mest rädda för döden. Och rädsla kan som bekant styra vårt agerande.

När en del läkare har svårt att skilja på liv och död är det inte förvånande att journalister och rubriksättare saknar de mest elementära kunskaper om skillnaderna.

Men jag önskar att det vore annorlunda för ökad kunskap hos gemene man, journalister och läkare, skulle underlätta för alla när anhöriga skadar hjärnan (olycka, propp eller blödning) och kroppens naturliga reaktioner på skadan (svullnad) gör att artärerna till hjärnan ”stängs av” (inklämning) och inte kan leverera blod. Hjärnan dör och människan död är ett faktum trots att hjärtat slår.

Hjärtat slår så länge patienten är kopplad till en respirator – stängs respiratorn upphör hjärtat att slå inom några minuter.

Som anhörig är det svårt att förstå att personen som är varm, har ett hjärta som slår är död. Men så är det och ingenting kan förändra det.
Varken kunskap eller okunskap.

Att tänka på : organdonation!

Category: Blandat  Tags: ,  2 Comments

Internationella kvinnodagen

Lite historia:

I Sverige kom den första motionen om kvinnlig rösträtt 1884 vilken avslogs.

Fogelstadgruppen

Under tidigt 1900-tal börjar kravet på kvinnlig rösträtt växa sig starkare.
Clara Zetkin instiftade Internationella Kvinnodagen 1910.
24 maj 1919 blev det klart och talmannen Hugo Hamilton skrev i sin dagbok.
- Då jag frågade om utskottets hemställan bifölls, tego alla högermän och vänstern svarade mycket lågmält.
Tre år senare tog de fem första kvinnorna plats i den svenska riksdagen.
Under 20-talet blir kvinnor myndiga.
1925 bildas den kvinnliga medborgarskolan vid Fogelstad som även röjer vägen för den moderna kvinnorörelsen.

1939 blir det förbjudet att avskeda kvinnor på grund av giftermål.
1945 FN genomdriver ett internationellt avtal som fastslår att jämlikhet mellan män och kvinnor är en mänsklig rättighet.
Det allmänna barnbidraget införs 1947.

50-talet brukar ses som hemmafruidealets tidsålder. Politiskt nyckelbegrepp blir ”valfrihet för kvinnorna”. Valfriheten innebär dock i stort att en kvinna kan välja mellan att vara yrkeskvinna eller hemmafru.

Det är på 60-talet som könsrollsdebatten drar igång. Kvinnorörelsen, med bland annat Grupp 8 i spetsen, tar ton och kräver en mängd sociala reformer – daghem, fri abort och lika lön är några av de frågor som drivs.

1971 inför Sverige särbeskattningen.
1974 görs moderskapspenningen om till den könsneutrala föräldraförsäkringen, 1974 beslutas också att barnomsorgen ska utökas.

Myndigheten JämO bildas 1980, starkt framväxande av kvinno- och jämställdhetsforskning.
I Maktutredningen från 1990 fastslår regeringen att kvinnors makt och inflytande i samhällsutvecklingen måste komma högt upp på dagordningen i jämställdhetspolitiken. Även sexualisering av kvinnor i media är ett stort debattämne under 90-talet.
Har det hänt så mycket mer sedan 90-talet?

Category: Jämställdhet  Tags:  3 Comments

Visst gråter män! av lycka

I AB finns en artikel om varför män inte gråter och att det kan avgöra om män söker vård eller inte.
Att uppfylla den rådande mans-normen: stark, stoisk, rationell och inte erkänna sin sorg och smärta över livets alla jävligheter, att inte erkänna sin svaghet gör att 80 procent av självmorden begås av män.

Att leva ut känslor får, än så länge kvinnorna stå för. Det är ju också allmänt accepterat att kvinnor bryter ihop, tjuter av sorg och har lättare för att söka hjälp.

Dessutom råder det stora skillnader när det gäller socialt nätverk. kvinnors är stort och männens består ofta av arbetskamrater.

Vid skilsmässa, dödsfall eller annat står mannen ofta ensam och ska i sorg klara av livet – vilket många inte gör. Det blir alkohol som dövar för stunden och en del blir alkoholister. När männen är nyktra har de lätt för att bli utåtagerande och skadar andra.

Kvinnor super ofta av tristess/”är oälskade”/har låg självkänsla och skadar sig själva.

Det skulle gagna hela världen om vi tog tag i denna vansinniga norm av män som ALLTID stora och starka när de egentligen har samma behov som kvinnor/barn av att ibland vara små och svaga. Låt oss bryta ner normen till ”mänsklig” nivå och låt män få bli människor med mänskliga egenskaper/svagheter/styrkor.

Låt män få gråta – av lycka, när fotbollslaget blir svenska mästare! eller sorg – när t.ex skilsmässan är ett faktum.

Jag har placerat min blogg i Stockholmbloggkartan.se!

Category: Män  Tags: , ,  4 Comments

Bad Behavior has blocked 175 access attempts in the last 7 days.